Lilla flicka
Håller mig över ytan
Gör konstiga /onödiga/ saker igen.
Oförklarligt beteende
Det här med att man var tvungen, ja vansinnigt tvungen, att köpa ett par fula byxor på rean trots att man inte har några pengar att röra sig med alls, trots att man aldrig kommer att använda dessa byxor, trots att de inte ens satt särskilt bra. Bara för att man såg bilden på de två där de ler sådär vi älskar varandra igen. Trots att man inte borde reagera alls för man har inte ens samma känslor kvar, trots att man har ögon för någon annan, ja trots att man redan konstaterat att man inte vill ha tillbaka allt igen så förändras det så fasansfullt lätt när man ser saker man inte borde.
6
Hatar julen mest av allt i hela världen.
Q2
Sen lika snabbt känns det inte alls bra igen, Ah.
Q
Det pirrar i magen, jag borde skämmas men det känns ju så bra.
.
Det finns så mycket vackert överallt, jag kan bara inte se det.
Jag ser oss överallt. Vart jag än går, är du där bredvid. I mina tankar och i min fantasi. Du sitter bredvid mig i soffan och jag ler som jag skulle gjort mot dig på riktigt. Och du flyttar dig närmre och lägger armen om mig. Du kysser mig i nacken och din skäggstubb kittlar och jag ryser av välbehag på riktigt tills det slår mig att jag sitter ensam, tittar på film ensam, dricker te ensam och då skäms jag något fruktansvärt. Jag blir så rädd att jag ska fastna i en fantasivärld för att jag inte klarar av den riktiga, jag vill bara ha hela dig det är allt jag förmår att veta.
Gula väggar, en julgran i hörnet. En svart kall soffa. Tystnad, men jag hör bara skrik överallt.
Skulle gå ut ikväll, ska alltid göra så mycket, har alltid så mycket planer på saker jag vet aldrig lär bli av.
Istället sitter jag i fosterställning i hörnet av soffan och slösar alldeles för många tårar på mina egna misslyckande och på pojken som envist sitter kvar i hålet i mitt hjärta, viskar tryggt om allt fint jag minns av honom och hånar mig hänsynslöst för alla löften och min egen naivitet. Och jag hatar att han har makten över mig. Att jag står och trampar i en ful och smutsig lerpöl i mina finaste skor i något mellanland där jag inte ser något annat än svart, vitt och han, där jag sårar så många andra för att det gör så ont, överallt, och jag kan inte ens skrika för det finns ingen ork att hämta. Jag kan inte ens avgöra längre om jag hellre vill ha honom tillbaka eller bli av med allt vad jag känner för honom.
ett tu tre
Det tar så jävla mycket på krafterna att ha dig i skallen konstant.
Vi kommer alltid ha paris.
Max och jag på något event för filmfestivalen.
oj vad jag log trots att jag var i bitar, man måste försöka
Kände att ett avbrott i orden kanske kan passa ibland.
Det dom aldrig nämner
skolkade från den sista lektionen
tänkte och oroade mig inför tyskland som vanligt
och längtar tills den 27 november då allt är klart då jag landar i Sverige igen
Och jag råkade tänka på hur det skulle vara om du kom och mötte mig
om du sprang emot mig när jag kom ut från den där långa glaskorridoren
hur du kysste mig
hur jag borrade in mina fingrar i ditt hår igen
gled ner över öronen, käkbenen halsen, axlarna.
får ju inte, det blir inte så.
Onsdags falsett
klockan råkar även vara 10.08
ibland så har man inte kunnat sova på hela natten
men kallsvettats utav bara helvete
för det är så tyst om natten och då kommer allt man trängt undan fram
Ibland så kan det hända att man sitter med en tekopp i handen och gråter, som idag
Att man släpper allt man borde göra, för att gråten tar över och kroppen inte lyder
För att man frågade dig hur det var och du svarade det är väl bra, hur är det med dig?
Och man kan inte förmå sig att svara
För inte kan man säga sanningen om hur allting blöder när du väl mår bra
När man är den enda som tycker allt är fult och saknar dig
Sen att man i trötthetsdvala hallucinerade om hur den där telefonen magiskt vibrerade och in i inkorgen flög ett sms som löd Jag har ångrat mig med allt med dig, kom tillbaka.
Och hur man under en kort period upplevde eufori
innan verkligheten hann ikapp.
Ingenting kvar.
jag var ju den som skulle stå rakryggad och gå hel ur det här
jag skulle inte vara den som skulle gråta tills ögonen svider
jag skulle inte vara den som desperat hör av mig bara för att få veta att du lever
Varför gjorde jag ett undantag från regeln jag hållt så hårt på.
Varför släppte jag in dig så nära när alla andra fått gå vid en viss punkt
Varför är du den enda jag vill ha när det finns så många valmöjligheter.
