dayboy

Ibland försöker jag tänka ut när det var jag blev sjuk
och när jag insåg att allt inte riktigt stämmer
utan att avfärda tanken som en inbillning, en överdriven sådan.
Svaret blir alltid densamma.
Aldrig har jag varit frisk, men jag har haft perioder då allt har kännts okej
Då jag inte kännt att jag står utanför mänskligheten och kunnat anpassa mig.
Anpassningssvårigheter ja.
Men allt som rör mig är så tvetydigt, dubbelt.
Ibland kan jag tyda människor läskigt bra
Men i andra stunder är jag immun och kan inte förstå de mest basala.
Ibland skämms jag över allt, det är verkligen inget fel, förnekelsen.
Andra stunder, skrämmer jag mig själv, med allt.
Ibland är jag inte ensam här inne, då är det inte jag som tänker, säger, agerar.
På tisdag skall jag till läkaren på tvång för att få en remiss.
De kallar det frivilligt, men om jag nekar/inte kommer blir det värre
och andra enheter kopplas in.