dayboy

Åh helvete, det är som en sjukdom. En sjukdom som sprider sig i varje kroppsdel tar över mina tankar fullständigt och gör mig förvirrad och hänsynslös. Hur kunde jag börja gilla någon så mycket som jag gillar den jäveln. Han är ingenting jag någonsin har föreställt mig, passar inte in på min stereotyp av killar som jag faller för. Han är den totala motsattsen, Vad är det här. Vad håller jag på med? det är helt tokigt. Jag kan inte ens sluta prata om han, det är en sjukdom, en sjukdom som tar över, får mig att säga knäppa saker när jag fångar upp hans närvaro i ögonvrån. Jag blir helt slut i kroppen, har verkligen försökt att intala mig att jag inte har den minsta lilla känsla för honom, jag vill och orkar det verkligen inte. Men vad ska man egentligen göra åt de? Meningslöst babbel som kommer ur, men man kan väll endå inte hjälpa vem man faller för?  Jag har inte valt det här!