30juli 2010, kvällsanteckningar

Att somna i din famn
tätt ihopslingrad
med dina tunga spritindränkta andetag kittlandes i örat
var det vackraste som hänt mig, sen likgiltigheten tog över
jag vill ha dig nära igen

likt en narkoman vill jag känna igen
låta giftet infektera varje cell,
som kan tänkas komma i dess väg genom kroppen,
från tårna till hårfästet

likt en narkoman på heroin kommer jag att hungra efter mer
ett starkare rus, en starkare hänförelse
du har något oemotståndligt över dig
en underliggande kraft som griper tag.
varför är du så långt bort då?
 när abstinensen sedan länge har angripit mitt kött och blod.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0