dayboy

Om några dagar är det precis två år sedan jag nästan dog.
Bokstavligt talat och inte bara inombords.
Det ärr som pryder min led påminner mig om dens existens vardag.

om några dagar är det precis 5 månader sedan jag gjorde det sist.
Jag lovade mig själv, det var bara en gång.
men igår
kunde jag inte hjälpa det.
det var inte för min skull.
jag behövde det för att inte vara självisk.
för att inte bottna i mig själv.
för att kunna hjälpa en vän.

jag känner ingen ånger eller skuld.
det svider än idag
men jag räddade någon annan.
det är viktigare.
jag behöver inte räddas mer
jag är gjord av pansar.
explosionen stannar inom min mur.
ingen ska behöva bära min börda.
bara jag och kent.