dayboy

Så hamnade jag i din säng igen, lagom till att jag lovat mig själv att glömma det.
Vi har fortfarande inte kyssts, det kommer bara leda till någonting ont.
mer än vad det redan gjort.
Jag berättar inte vem du är, det blir bäst så. Vi känner för många.
varför säger du ingenting när vi ses?
jag vet att du är mycket mer än så.
Du gör mig så frustrerad.
Är det jag som är tråkig eller varför gör du mig så obekväm med din tystnad annars?
Vad vill du med mig då?
Den där kyssen i nacken, den där som du inte ville att jag skulle märka, vad betydde den?
för kyssar gör det verkligt. Ja då är du fast.  För flickvän har du.
Jag vet inte vad jag ska säga, fråga.
Inatt tror jag var sista gången dock, vi balanserade för nära kanten.
Den där kanten där det blir verkligt, där vi inte längre kan skylla på att vi bara är vänner.
Frågan är om vi fortfarande kan göra det, eller om vi inbillar oss.
Skulle kunna be om förlåtelse, mest till mig själv, för att jag inte behöll förståndet.
Nej hamnade mitt uppe i ja, otillfredställd tillfredställelse kanske vi kan sammanfatta det som.
Det skrämmer mig nästan att jag i den stunden inte tänkte det minsta klart.
Hade du visat minsta lilla tecken, hade jag puttat undan alla principer och allt jag bestämt innan
insida lår.
Dina händer var överallt.
mina var ingenstans, vågade inte, råkde komma förnära, då flyttade du på dem lite.
Då skämdes jag, skämms kanske jag borde säga.
Jag vet inte, detta är spekulationer. Men jag tror att verkligheten hann ikapp dig imorse.
Du insåg nog att det ordet som är så fult och som klingar negativt av samhällets moral trots allt passar in.
Kanske har du varit otrogen trots allt, ja den verkligheten slog dig nog imorse.
Det såg så ut i dina ögon. Jag såg hur du inte kunde få ner din frukost och gömde huvudet under armen.
Kanske det är därför du är så tystlåten, du kanske skämms.
För du är inte en player nej, att kalla dig det vore skrattretande.
När vi klargjorde att vi bara var vänner, innan allting hände, ja jag undrar.
Om vi ens hade som tanke att bara vara endast vänner.
Den där kvällen förra helgen då du bjöd hem mig halv två på natten, vad tänkte du då?
tänkte du alls, eller var det impulsen som styrde?
Behöver en paus i hjärnan, det blev för mycket frågor att tänka på, att släppa ut.
Svar kommer jag aldrig få, de får cirkulera mållöst i luften.
För jag tänker inte fråga, jag vet inte om vi kommer att höras igen.