dayboy

I min ensamhet kan jag inbilla mig att jag är ute efter något mer, förhållande kanske.
Men när det närmar sig, då springer jag för livet.
När jag får någonting tillbaka, gensvar, då tvekar jag, är inte intresserad längre.
Kan tänka mig vem som helst, förutom den personen.
När denne inte svarar tillbaka, då kryper det inunder skinnet.
ha begäret klöser och river efter spänning och jakt
helt plötsligt har vi gått händelserna i förtid
kan inte tänka klart
vad jag kommit fram till är ingenting, noll.
Kanske är det det enorma behovet av förändring som spökar?
oviljan att släppa någon inpå varje cell?
osäkerheten...