dayboy

Sitter på mentorstid, längst bak i klassrummet, närmst dörren.
Öppen flyktväg.
Alla är upptagna i något mentors/matråd.
Argumenterar om huruvida det ska införas mjölk i matsalen.
Vad fan spelar det för roll egentligen.
Gråter gömd bakom datorskärmen.
För att jag inte kan gå vidare
trots att jag vet att inget kan bli som förr
en självklarhet.
men det kan bli bättre än förr.
även jag kan vara positiv ibland.