dayboy

Det här ni vet, med att vara helt inkompetent när det kommer till att känna.

För en vecka sedan, var jag osäker, redo att avsluta. Nu gör det ont i varje cell för jag vill nej behöver honom här, och jag blir frustrerad för jag vet inte alls vad han tänker, änner, vill.
Orkar inte med sådant här nu. Vill vara fri, glad, bo i berlin med emma.

Nej ack så dålig jag varit på att uppdatera.
Inte för att jag levt dansandes på rosor under dessa månader,
Nej, men ni vet hur det blir, hur jag blir.
Tappar orden, stänger in allt, förnekar.
För när man sätter ord på det man känner
det är då det blir verkligt,
då finns det där, existerandes utanför hjärnbalken
och då tvingas man att sätta perspektiv på det hela.

Ska nog återgå till att stirra blint på det där pappret som jag har prov på imorgon.
och intensivt förtränga det där som inte får, inte kan existera och absolut inte ska sättas i perspektiv.

Vi hörs förhoppningsvis snart igen, med något bättre än detta.

p.s vet inte vilka synonymer jag skall använda för att uttrycka mig rätt, men Emma Carle ja hon är fin (bäst). d.s

Om det är något jag drömmer mardrömmar om är det detta.
Om det är något som framhäver en dödslängtan så intensiv är det detta.
Om det är något som kan krossa mig är det detta.

Tre veckor av paranoida ångestattacker
Insomnia och ombyttligt humör
apati och ändlösa tårar

för jag vet, ja jag vet.
det är något man känner på sig, ja jag vet.

Imorgon faller domen.

(imorgon får jag använda all disciplin och styrka jag innehar för att inte hoppa framför tåget)