dayboy

jag har, nästan, inte besvärats av din närvaro på en vecka.
är det ett mirakel? har jag varit för upptagen?
eller har jag äntligen äntligen insett att du
1. är oåtkomlig 2. inte intresserad 3. inte bra för mig
som om det sista skulle spela någon roll.
pfft...

jag har fastnat i rollen av smärta.
den där som alltid vill ha mer.
alltid puchar på gränserna
tänjer dem.
tills det spricker
flyter ut i atmosfären
lämnar tomma hål
av svek, tårar och sorg
men smärtan lever kvar
han står hel bakom ryggen
och klöser fram alla de tankar som begravts under skinnet
han ger endorfiner och kortvarig flykt
i utbyte mot själen din
var det värt det?

jag kan säga det på engelska: I love you.
men jag kan inte säga det på svenska, inte ens riktigt tänka det. för det blir så läskigt då, så på riktigt.

men jag vet att det är sant, jag kan inte lura i mig något annat. men jag vet inte, kanske tänker jag att det inte är så slutgiltigt om jag inte säger/tänker/skriver de där orden på svenska? de där orden jag bara sagt till ett par enstaka vänner. inget mer, inget annat.

jag hatar dig för att du ger mi fjärilar, och jag hatar dig för att du får mig att må dåligt, och jag hatar att du kan förstöra mina dagar, förstöra hela mitt humör, jag hatar dig för att jag inte kan få ut dig ur skallen.
gjiuorejgirjiro varför ska du vara så långt borta?

jag behöver dig här, nu, genast. sluta tråna jessica, sluta.
jag är patetiskt. för jag vet inte hur jag ska bete mig runt dig längre.
hur stoppar man sig själv från att hoppa på någon?

jag funderar på att gå vidare, försöka släppa dig.
det är jävligt lätt att tänka så när du är mil ifrån.
jag kollar inte ens på din facebook längre.
det där var en lögn.
jag gör det, nästan varje dag.
men fan, jag är trött på det här. dock vet jag inte på vad.
vad är jag trött på?
att man aldrig vet vart man har dig?
ja.
men mer?
är det en anledning?
räcker det?
jag vill ha dig.
men vill jag ha hela dig?
försöker jag bara inbilla mig att jag inte vill ha dig längre?
för att jag börjar närma mig.
jag brukar göra så.
i någon form av försvarsinstinkt.
är rädd för att låta någon komma nära.
vi lever i en värld där man sårar eller såras
och jag vill inte vara med i spelet.


Du är så svǻr ibland.
läs alltid.
vad tänker du på egentligen
tänker du alls?
vad döljer sig bakom ditt pannben
hur mår dina hjärnceller nu förtiden.
du svarar ju aldrig.
1 meter ifrån men ljusår bort
vill känna din kropp nära
smeka din ryggrad
ha dig i mig nu
mer orkar jag inte.
ska försöka resa mig
gå härifrån med hedern i behåll
kan jag glömma?
nej.
men svara någon jävla gång då.