1.
Baby baby you're lemon in my eyes.
namnlös
Sitter på mentorstid, längst bak i klassrummet, närmst dörren.
Öppen flyktväg.
Alla är upptagna i något mentors/matråd.
Argumenterar om huruvida det ska införas mjölk i matsalen.
Vad fan spelar det för roll egentligen.
Gråter gömd bakom datorskärmen.
För att jag inte kan gå vidare
trots att jag vet att inget kan bli som förr
en självklarhet.
men det kan bli bättre än förr.
även jag kan vara positiv ibland.
Öppen flyktväg.
Alla är upptagna i något mentors/matråd.
Argumenterar om huruvida det ska införas mjölk i matsalen.
Vad fan spelar det för roll egentligen.
Gråter gömd bakom datorskärmen.
För att jag inte kan gå vidare
trots att jag vet att inget kan bli som förr
en självklarhet.
men det kan bli bättre än förr.
även jag kan vara positiv ibland.
m
jag är ganska pinsam
skäms över mig själv
och rädd är jag.
rädd för allt egentligen
men mest för att ni ska ha insett hur meningslös jag är
hur ingenting blir som jag försökt.
Jag väntar på att fråga.
fråga om ni vill försöka igen
kanske kan vi lösa det till det sista året.
skäms över mig själv
och rädd är jag.
rädd för allt egentligen
men mest för att ni ska ha insett hur meningslös jag är
hur ingenting blir som jag försökt.
Jag väntar på att fråga.
fråga om ni vill försöka igen
kanske kan vi lösa det till det sista året.
hio
"Jag kan se mitt namn i tidningsbokstäver,
men jag kan inte tro att jag fortfarande lever."
lyssnar på håkan, han är fin, dock alldeles för fylld med minnen.
Frågar mig själv igen, vart går gränsen?
När tar det stopp, när går det inte att hamna längre ner?
Hur mycket längre måste jag stå ut.
Ibland blir jag rädd, för mig själv,
För ibland är jag påväg att låta impulsen ta över.
För jag lever ju inte för mig själv,
Vad lever jag då för?
De jag älskar.
Men mår de bra av att ha kvar mig såhär?
Det finns inte lösningar.
Inga enkla vägar.
FInns det någon väg alls?
avskalad tomhet
Saknar brighton, vill åka iväg nununu.
