Det dom aldrig nämner

Idag satt jag på pendeltåget hem
skolkade från den sista lektionen
tänkte och oroade mig inför tyskland som vanligt
och längtar tills den 27 november då allt är klart då jag landar i Sverige igen

Och jag råkade tänka på hur det skulle vara om du kom och mötte mig
om du sprang emot mig när jag kom ut från den där långa glaskorridoren
hur du kysste mig
hur jag borrade in mina fingrar i ditt hår igen
gled ner över öronen, käkbenen halsen, axlarna.

får ju inte, det blir inte så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0