Elefant

Kan alla sluta vara så sjukt vackra och helt oemotståndliga?
vad har jag då för chans att lyckas.
ibland känns det helt ok
men fan, oftast gråter jag över hur jag ser ut.
undviker speglar gör jag även det, i största möjliga mån.
och att träffa människor.
det är lätt att tänka och säga till andra
var glad för det du har.
men hell no, jag hatar varenda millimeter på mig själv.
det finns inget jag hade velat spara.
radera varje spår av vad som skall vara jag.
jag vill inte ha det längre.
jag vill vara mer än medelmåttig.
jag vill kunna få dig.

Note to myself:
kommer kommer kommer aldrig hända vännen.
så håll bara käften, sluta winea och lägg av med att förpesta andras tillvaro med ditt tjafs.

Så starkt av något så litet.

kan knappt röra på mig.
åkte jag till popaganda och chillade utanför
medans jag väntade på Emma som kommit från skåne och väntade utanför.
Igår var jag själv inne på området hela dagen och dagen var väldigt fin med en massa trevligt folk.
paaaaaaaallar inte skriva.
emma har åkt. det suger hårt. kom tillbaka.

förvirrad tjej, fick en liten gnista försmak, vill ha 1000 gånger mer. wow.

Like 10 summers ago

Lyssnar på JJ
Ska snart klä på mig.
Inser att jag fortfarande älskar JJ lika mycket
trots att jag nästan lyssnat sönder dem.
insåg samma sak om XX i fredags. älskar.
att det kan vara så lätt att säga ordet älskar om obetydliga döda ting
när det kan vara så svårt att säga det till något levande, av kött och blod, något av samma ras.  

Funderar fortfarande på varför jag tänkte skriva ett inlägg för att berätta att jag ska glida in till le city och gå på den sista sommarbion för i år, smygpremiär av I rymden finns inga känslor med det finaste tvillingpar jag känner.
jag är ingen sån bloggare.

kanske för att det hänger ihop med att jag verkligen borde göra någonting för att inte fastna i ett analyserande patetiskt tillstånd som inte är jag. Men vem kan skuldlägga mig efter att ha kännt dina fingrar trumma på mina revbenen, hört ditt uppskattande stön som du i ett leende försöker dölja eller kännt tryggheten i din famn uppkrupen som ett barn.


Bröst

Vart är min taninga pojke nu.


jolijn snijder
www.Ilovefake.com

molande värk när du står där framför mig, tyst, opersonlig, ler, går din väg,

suttit och skrivit mening efter mening
raderat varje.
kan inte längre fåt ut allt i ord
det har dragits mot en mitt
som två kardborreband mot varandra

när man står där,
utan en hand att hålla,
med en inåtvänd ilska
och det det brister inuti.

då är det lätt
att tappa sig själv en bit
glömma bort allt vad man var
och alla drömmar man en gång hade





Din kropp mot min är en nödvändighet

Det slog mig nyss.
som en blixt från himlen.
något jag borde ha insett för längesedan.
så skrattretande att jag blundat för alla tecken.
jag är en solklar närhetsjunkie
närhetsnarkoman närhetsberoende
jag måste känna hud
nära, tätt inpå.
ligga ihopslingrad.
ha din arm runt mig
dina lätta händer som fjärilsslag mot min hud
stannar tiden, tystar ner allt
för att kunna följa dina trygga andetag
långsamt kan jag slappna av
stå maktlös inför en annan individ
i en hög av naken hud och tunga andetag


sluta tryck på skapa knappen nu

kan jag?
nej

hjälper det något?
nej

kan jag fullt ut skriva vad jag känner?
nej

är jag rädd?
ja

sådär 20%40%60%1486453155%??

Kanske vill ha dig... lite åtminstonde.
men vilja är en annan sak än verkligheten. 
jag förstörde det igen.
borde kanske spela spel, inte öppna kort.
för det har ju blivit fiasko gång på gång.

nejnejnejnejnejnej

Inte igen sa vi ju.

Tjock klump i halsen.
skulle inte få intresse.
skulle vara stenhård
iskall
nej
ljummen
vara ingenting.

men fastnade på den andra hälften
vacker
strålande
förstår ingenting

jämför
känner allting sjunka

jahapp.
skriver bara enskilda ord igen
vågar inte bli för ingående.

idiot

allting är det samma vare sig du vill det eller ej.
rödljus av kent är min nya favorit.

jag själv är en total idiot.
jag river bort sårskorpan självmant.
plågar mig själv.
det är nog det enda sättet för att hålla någonting levande.

uppsnärjd i det blå(grå)

skräcken kommer närmre.
men jag är för blind för att se.
fast övertygad om att det ska sluta bra.


ser inte fram emot den dagen då jag står där,
faller
förstår att ingenting blev som det borde.

30juli 2010, kvällsanteckningar

Att somna i din famn
tätt ihopslingrad
med dina tunga spritindränkta andetag kittlandes i örat
var det vackraste som hänt mig, sen likgiltigheten tog över
jag vill ha dig nära igen

likt en narkoman vill jag känna igen
låta giftet infektera varje cell,
som kan tänkas komma i dess väg genom kroppen,
från tårna till hårfästet

likt en narkoman på heroin kommer jag att hungra efter mer
ett starkare rus, en starkare hänförelse
du har något oemotståndligt över dig
en underliggande kraft som griper tag.
varför är du så långt bort då?
 när abstinensen sedan länge har angripit mitt kött och blod.

när o-et ur oskuld raderas finns bara skulden kvar.

Nu vill jag inte mer.
inte gå i öknen, gå i torkan
utan sikte av varken föda eller vätska.
men jag vill inte nöja mig med den ömkliga droppe regn,
som en hallucination av sympati skänker en gång om året.
vill inte nöja mig med något passabelt, medelmåttigt, mediokert
Efter dessa tungsinta år som efterlämnat ett avtryck så inträngande,
förtjänar jag något bättre än en ynka gnist av hopp 

Men det är svårt att vara optimistisk, tillfredställd, konstruktiv när allt känns så dystert, omöjligt, ogenomförbart och jag själv så miserabel, bedrövlig, ermbarmlig.

vad är meningen då med att försöka?

Återförenas

jag tröttnade på något nytt, kändes bättre här.

lyssnar til kents melankoliska melodier,
spinner som en katt.
vill flyta ut lite i universum.
glömmas bort
leva i en avdomnad dimma
av diverse preparat
inte tänka på någon återkomst
ta med mig kent
fortsätta spinna som en katt
i en meningslös men njutningsfull tillvaro.


RSS 2.0