Ingenting kvar.

jag var ju den som skulle lyssna men aldrig tro.
jag var ju den som skulle stå rakryggad och gå hel ur det här
jag skulle inte vara den som skulle gråta tills ögonen svider
jag skulle inte vara den som desperat hör av mig bara för att få veta att du lever



Varför gjorde jag ett undantag från regeln jag hållt så hårt på.
Varför släppte jag in dig så nära när alla andra fått gå vid en viss punkt
Varför är du den enda jag vill ha när det finns så många valmöjligheter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0