Jag kan inte säga nej, det går inte när du rör vid mig.

fan är det såhär det kommer vara framöver nu, att jag börjar gråta så fort jag tänker på dig, vilket i princip är jämt.
Kan inte andas, vill inte.

Och jag har fastnat i en tanke att jag inte kan leva tills jag fyller arton, då kommer allt bli bra, om sådär en och en halv månad, då är tyskland över, då blir jag arton, då kanske vi ses igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0